HemDjuren › Vila i frid älskade Duchess

Vila i frid älskade Duchess

I fredags, 22a maj, avled vår älskade lilla Duchess. Hon blev bara fem år gammal… Det kom som en chock. Hon hade haft lite problem med gaser i magen under vintern. Något som rasen tydligen ärvt från siameserna. Men detta fick vi bukt på. Hon var lika glad, energisk, social och matglad som vanligt. I fredags kväll gick vi ut och åt middag. Vi tog Donna med oss. Duchess var sitt vanliga jag. När vi kom hem max två timmar senare hittade vi Duchess död i vår säng. Chocken var brutal. Trodde först hon sov, men jag tyckte hon låg lite konstigt. Ingen reaktion när jag rörde henne. Jag knuffade henne. Ingen reaktion. Såg två fläckar jämte henne, som om hon försökt att spy. Henke försökte få liv i henne. Han lyfte upp hennes totalt lealösa lilla kropp. Vi grät. Åkte akut till veterinären. Det hela kändes så overkligt. Några timmar tidigare var hon sitt vanliga energiska jag.

Vi lämnade Duchess hos veterinären. En obduktion ska göras. Vi misstänker HCM, en vanlig sjukdom bland katter om jag förstått det rätt. Hon kan ha fått vätska i lungorna som hon försökt spy upp. HCM kan gå fort utför, utan tydliga varningstecken. Men vi får se vad obduktionen säger.

Det känns så fruktansvärt tomt. Så overkligt. Överallt man tittar blir man påmind om Duchess. När vi öppnar balkongdörren kollar vi efter Duchess så hon inte ska smita ut. När man duschar ligger hon inte på tvättmaskinen. När man sitter på toa rusar ingen katt in för att mysa i knät. När man kommer hem möts man inte av en jamande katt vid dörren. Man vaknar inte av en spinnande katt som slickar en med sin sträva tunga i ansiktet. Man saknar till och med irritationsmomenten. Kattsanden man ständigt kliver på. När Duchess försöker kloa på soffan och gardinerna. När hon hoppar upp på diskbänken som hon inte får vara på.

Det känns som om det hela är en dröm. Har jag bara drömt att vi haft Duchess? Har jag drömt dessa fem år? Avslutades drömmen med denna plötsliga död, och jag vaknade upp ur drömmen med hjärtat i halsgropen? Eller har jag bara drömt om hennes död och kommer bli väckt när som helst av hennes sträva tunga mot mitt ansikte? Vi har börjat plocka undan hennes saker. Vi gör allt en sista gång. Sista gången vi rengör hennes kattlåda. Sista gången vi tömmer hennes matskål. Så overkligt. Hon blev bara fem år. Hon gick från pigg till borta på två timmar. Jag kommer aldrig glömma hennes lealösa kropp. Vi har gråtit i två dagar. Nu har nog tårarna tagit slut. Vi fortsätter sörja. Vi ser Duchess i allt vi gör. Tystnaden är total.

Vila i frid älskade Duchess. Vi älskar dig och kommer aldrig glömma dig.

IMG_1093.JPG IMG_0415.JPG

2 Kommentarer[ Lämna en kommentar ]

  1. Det gör så ont att behöva säga hejdå för sista gången :( ❤️

  2. Så fantastigt fint du har skrivit till/om Duchess. Känner när man ser på bilderna att handen bara vill klappa.

Lämna en kommentar

Du kan använda följande HTML taggar:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>